Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torvald hade valt denna gata, därför att den
gick i riktning mot hamnen. Men då han nu
märkte att de förföljdes av lejonet, insåg han att
de näppeligen skulle hinna ned dit och ombord
på något fartyg; det bästa vore otvivelaktigt om
de kunde komma in i något hus.
Han bultade på en stor port och ropade: »Öppna!»
Genom fönstret bredvid porten syntes bleka,
förskrämda ansikten. Men ingen gjorde min av att
öppna för flyktingarna. De fruktade antagligen
att få in deras förföljare på samma gång.
»Vad de äro fega», mumlade Torvald harmset.
Han ansåg det inte värt att spilla tid med att
försöka knacka på ännu en av de stängda portarna
vid gatan. — Finns det någon som har mod och
hjärta nog att öppna, så göra de det väl utan
någon knackning, tänkte han. Och han fortsatte
flykten jämte de båda flickorna. Men allt närmare
hördes lejonets tassande språng.
De hade hunnit till den punkt, där gatan krökte
sig i en nästan rät vinkel. Torvald hyste en
obestämd förhoppning om att där bortom på något
sätt finna räddningen. Men i stället möttes han
av en syn som för ett ögonblick betog honom allt
hopp: de hade kommit in i en återvändsgränd!
Flickorna kunde ej återhålla ett klagande utrop,
då de sågo den mur som reste sig framför dem,
och med ens förstodo huru förtvivlad deras
belägenhet blivit. Men Torvald såg sig omkring och
varsnade en stege, som stod upprest mot ett av
husen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
