Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt hus, och ni kan lita på att han bjöd den där
rike pojken som kört bort honom en gång. Nå,
han var nu inte varken rik eller pojke längre vid
den tiden, han hade förlorat sina pengar genom
slöseri och måst sälja sitt hus, och han var
riktigt glad att bli bjuden på en stor fest där han
skulle få äta god mat, och visste inte alls att den
rike dom Diniz, som skickade och bjöd honom
till sig, var den fattige pojken som han en gång
kört av med.
Det var bara en ädelsten, som ännu inte var på
sin plats. Ni se den där stenen där uppe i
hörnet, den är starkare avtrubbad än de andra och
där skulle den sitta, den allra största och
dyrbaraste av de diamanter, som dom Diniz fört med
sig. Den skulle sättas fast under själva den stora
festen. Och då skulle dom Diniz riktigt njuta av
sin glans och sin härlighet.
Dom Diniz hade den stora diamanten inne hos
sig i sitt sovrum, som låg just där i hörnet. Den
låg bredvid honom på bordet, och när hans
betjänt kom in till honom på morgonen, föll en
solstråle genom den öppna dörren rakt på
diamanten, och den glänste och gnistrade, så att
betjänten inte kunde låta bli att säga: Min Gud, senhor
dom Diniz, vad den är vacker, er ädelsten! Men
dom Diniz svarade inte. Och betjänten tittade på
honom för att se om dom Diniz kanske var
förargad, därför att en tjänare började tala till
honom — eftersom han hade blivit en sådan fin
herre, ni förstår. Och vad fick då betjänten se?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
