Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är då ett besynnerligt sätt det där: att låta
fångarna på detta sätt stå i förbindelse med
allmänheten», sade konsul Werner.
»Ja, det är det ju», medgav mr Hill. »Nå, de
farligaste missdådarna äro ju mera omsorgsfullt
förvarade.»
Torvald kunde inte slita sina ögon från detta
skådespel. Han greps av medlidande vid åsynen
av alla dessa fångar, som aldrig fingo röra sig i
frihet ute i det klara solskenet. De hade ju
handlat illa, men nog var det bra synd om dem i alla
fall! Där stod just en och såg så sorgset
längtande ut genom gallren; han tiggde inte liksom
de andra, fastän han befann sig i ett av de nedre
fönstren, han såg ut som han inte brydde sig om
någonting, då han inte hade friheten.
Torvald tänkte, att han skulle så gärna vilja ge
denne stackare åtminstone ett ögonblicks glädje.
Han tog fram en silverslant, sträckte den upp emot
den tyste fången och sade på spanska:
»Till litet tobak.»
Mannen såg visserligen inte ut som vare sig
spanjor eller portugis, han kunde snarare vara en
german. Men eftersom han var här, så kunde
man ju antaga, att han förstod portugisiska eller
spanska, vilket i fråga om dessa små ord ungefär
kom på ett ut.
»Gracas», sade mannen, medan en skymt av ett
tacksamt leende för en sekund gled över hans
sorgsna drag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
