Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vykort till senor Roque och ställa honom till
ansvar därför att han väckt fåfänga förhoppningar i
ett omisstänksamt kvinnohjärta.»
Åter gingo de in i en smal korridor och kommo
ut på Lejongården.
När de sett den i solljus, hade de beklagat att
de rosenbuskar, vilka enligt vägvisarens utsago
för ej länge sedan stått där, blivit borttagna; de
hade beklagat att de färger och förgyllningar som
fordom prytt bågar och valv och luftiga
stuck-ornament, nu voro borta. Men i denna stund
tycktes det dem, att så fulländad var den ädla
fägringen av denna gård att där var intet att sakna,
intet man kunde önska annorlunda.
Smäckra och sirliga stodo de gulvita kolonner
som omgiva gården, behagfullt uppbärande lätta
hästskoformade bågar; i gårdens mitt sågs den
åldriga brunnen med sina tolv lejon, ur vilkas gap
vattnet flödade.
De gingo omkring överallt i salar och gårdar,
och allt under det de lyckönskade sig till att icke
behöva lyssna till guidens föredrag, påminde de
sig vad han berättat om dessa platser. De blevo
liksom mer levande nu i nattens timma, dessa
sägner och minnen från en svunnen tid.
Där var Abencerragernas sal, där blodfläcken
på stenarna ännu minde om det mörka brottet, då
så många tappra ädlingar här lömskt mördades;
där var Lindarajas trädgård, doftande av rosor och
jasmin, där var den port vilken murats igen efter
Beabdil, »den siste moren», han som sorgsen bad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
