Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII.
Man brukar tala om en skog av pelare», sade
m. Dumesnil; »här kommer verkligen det
uttrycket ovillkorligen för en.»
De hade stannat vid ingången till Cordobas
moské och sago de oändliga pelarraderna, vilka
sträcka sig åt alla håll, förlorande sig i ett fjärran
perspektiv.
I de gotiska domerna var det en oändlighet
uppåt: mot höjden lyfte sig blicken, sökande det
evigt klara ljus som bor i höjden; här var också
en oändlighet: men en oändlighet av levande
fröjd över det ljus som milt gjuter sig ned över
jorden.
De voro icke höga, dessa smärta blanka pelare,
men med glättig lust buro de sina kapital och
sina hästskoformade bågvalv, liksom palmernas
stammar uppbära sina ädla kronor.
Vände man sig om och blickade ut genom
porten, såg man ut i en sollyst lund av sekelgamla
orangeträd, där de gyllene frukterna glimtade
emellan mörka löv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
