Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem, kan jag inte förlåta mig själv, att jag
foreslog denna olycksaliga utfärd. »
»Det var lika mycket vårt fel allesammans»,
sade Torvald hastigt. »Vi voro alla ivriga på
saken. För övrigt tror jag inte att flickorna äro så
rädda — de äro inte av det slaget någondera.
Men att de strapatser och umbäranden vi kunna
ha att utstå, komma att kännas värre för dem,
det är ju klart.»
Han teg en stund, så fortsatte han:
»Om vi skulle kunna ha någon utsikt att
undkomma, så skulle det vara just nu, innan vi
kommit djupare in i bergstrakten, och medan två av
rövarna äro borta och två hästar gå och beta här
i närheten.»
»Ja, om», svarade m. Dumesnil. »Men jag kan
inte inse hur det vore möjligt, när två banditer
ligga tio steg ifrån oss och ha var sin bössa
bredvid sig.»
Torvald svarade intet på en stund; så sade han:
»Vad är er åsikt om mordbrand, m. Dumesnil?»
»Hm, det är just inte vad jag kallar ett
gentle-mannalikt nöje», svarade fransmannen.
»Nej, det är det inte», medgav Torvald. »Men
det finns, som ni vet, tillfällen i det mänskliga
livet...
»Har ni tändstickor på er?» frågade
fransmannen med en ton av plötsligt intresse.
»Ja, jag har en ask — äkta svenska, ’tända
endast mot lådans plån’. Vi togo med oss ett litet
förråd, pappa och jag, ty vi hade hört berättas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
