Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle förvärra deras belägenhet. Om rövarna
hittills varit något så när humana i behandlingen av
sina fångar, så skulle de — i händelse dessa åter
infångades — otvivelaktigt visa mera stränghet.
Men Torvald kände sig viss om att han skulle
kunna återfinna den väg de gått för några timmar
sedan. Han hade hela tiden under vandringen
lagt noga märke till alla detaljer, och det klara
månskenet tillät honom nu att känna igen de
klippor, de buskar och träd de passerade.
Plötsligt hörde de emellertid förföljarna efter sig.
De sprungo tydligen framåt med stor snabbhet.
»Kom ihåg att böja er ned, så fort ni höra en
hane knäppa», viskade Torvald. »Jag tror inte
de komma att sikta lågt — de vilja nog inte gärna
skada hästarna.»
Plötsligt lät Greta höra ett underligt ljud —
det lät som ett halvt undertryckt fnittrande. Men
Torvald som ansåg att man ej gärna kunde vara
hågad att skratta, när man befann sig i en så
överhängande fara, frågade oroligt:
»Vad är det, Greta?»
»Ingenting», svarade Greta. »Jag skrattade bara.
Kom att tänka på någonting. Skall säga vad det
var, när det här är över.»
De hade hunnit ut på ett stycke jämförelsevis
slät terräng. Och som de på vägen brutit sig
ridspön från en buske, kunde de nu få sina hästar
till att fatta galopp.
»Spången!» utbrast plötsligt fransmannen. »Hur
ska vi kunna passera spången?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
