Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Ungdomarna voro just inte tidiga följande
morgon. När Torvald äntligen kom ut, fann han de
andra tre sittande tillsammans i pation, inbegripna
i ett livligt samtal som dock avstannade när
Torvald kom.
»Jaså, här har jag mina medbrottslingar»,
utropade han muntert.
»Du uttrycker dig ungefär som de lära göra i
Norrland», sade Greta skrattande. »Åtminstone
enligt vad min pappa berättat: han säger att han
kände någon som bodde uppe i Norrland och
hette Pettersson; hos honom gjorde tjuvar inbrott
tre gånger, och se’n fick han heta ’Tjuv-Pettersson.’»
»Ska vi inte göra en tur genom staden för sista
gången», föreslog Torvald.
Ty morgondagen var bestämd till allmänt
uppbrott; konsul Werner och hans sällskap skulle
återvända till Lissabon, och m. Dumesnil skulle
över Madrid återvända till Frankrike.
Men de andra voro — till förvåning och en
viss missräkning för Torvald — inte hågade för
saken. Flickorna förklarade att de måste gå i
bodar, och m. Dumesnil hade också, sade han, en
hel del att göra.
När Torvald en stund senare gick ut och
strövade ensam genom Cordobas gator, fick han se
de båda flickorna komma ut ur en butik
tillsammans med m. Dumesnil. De pratade och skrattade
och märkte tydligen inte Torvald. Denne kunde
inte hjälpa att han kände sig en smula sårad över
att de ej velat ha honom med, men gärna tagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
