Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Var skulle vi väl i denna stund befinna oss»,
utropade han, »om icke vår vän Torvald utvecklat
sina sannskyldiga fältherreegenskaper! En gång
sade jag dig, o Torvald, att en matsedel är
nödvändigare än poesi. Nu erkänner jag mitt
misstag: du har visat mig, att man genom poesi kan
rädda en matsedel — och mera till! Om du ej i
går diktat en visa, så skulle vi troligen i denna
stund med melankoliska hjärtan ha sökt att med
en lök och en smula olla podrida stilla en rasande
hunger. Tag då, tappre don Torvaldo, som ett
ringa tecken på min erkänsla och beundran, denna
dolk — som jag dock hoppas du aldrig måtte
behöva använda i ett äventyr liknande gårdagens!»
Och han överräckte med en högtidlig åtbörd en
gammal vacker spansk dolk med ciselerad klinga
och pärlemorinlagt skaft.
»Tack, tack», sade Torvald, glad men på samma
gång något förlägen, »det är verkligen att göra
för mycket affär av saken!»
»Ädle don Torvaldo», hördes nu Alice’s milda
stämma, »du som räddat oss icke blott från olla
podridan utan från tusen mödor och obehag —
av vilka saknaden av en välförsedd fesenecessär
ingalunda var den minsta — värdes här mottaga
som en ringa tacksamhetsgärd från en av de
stackars svaga kvinnor du räddat, ett litet minne från de
sköna nejder vi tillsammans besökt och beundrats
Och hon överräckte till Torvald en vacker
saffiansportfölj fylld med ett antal utsökta fotografier
från de tre andalusiska städer de besett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
