- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
19

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom de gamla melodierna från Ransätersdalen till
dess hans hjärta åter vidgats och klappat som då han
var tjugu år. Säkert har han aldrig känt huru djupt
hans väsens rötter hunnit växa fast i denna jord som
just då han började tänka på att lösgöra dem. Det
har behöfts starka och tvingande skäl för att förmå
honom att frivilligt, utan yttre nödvändighet, lämna den
plats där han under mer än ett fjärdedels sekel gent
öfver generationer af Sveriges ungdom intagit en
ställning som varit få akademiska lärare förunnad. Som
ingen annan af hans samtida hade han hållit denna
ungdoms hjärtan i sina händer, af de unga blifvit hyllad
och älskad och tryckt sin egen andes manliga, högstämda
prägel på deras mottagliga sinnen. Och — det visste
han — intet skulle helt och hållet beröfva honom denna
makt så länge han ännu lefde kvar vid det gamla
lärdomssätet, äfven om en annan stämma skulle tala till
nya lärjungar från den kateder som så länge varit hans.
För Uppsala studenter skulle han dock allt fortfarande
vara Erik Gustaf Geijer, den framför alla andra
vördade läraren, och ålderdomen skulle blott, i den
mån minnet af forna strider förbleknade, alltmer
omgifva hans namn och hans person med den nimbus af
traditionell ofelbarhet inför hvilken kritiken förstummas.
Säkert var det just denna tanke som för honom blef
det sista tvingande skälet till ett afgörande beslut. Endast
den som på allvar betraktar sin egen utveckling som
färdig och afslutad, kan känna sig till freds i en andlig
envåldshärskares ställning. Men till den punkten visste
Geijer att han aldrig skulle hinna. Hvilka nya vidder
som än öppnade sig framför honom i andens värld,
skulle hans mål dock alltid ligga bortom horisonten.
Han måste vara fri att gå sin egen väg, utan att bindas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free