- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
21

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade han varit i sina allvarstankar att han nu först
märkte hur sent det blifvit. Han tog vägen genom
Sturehvalfvet, öfver borggården och upp på det gamla
murverket, där klockstapeln med Kristinas klocka stod
svart i månskenet öfver de aflöfvade oxlarna. Där blef
han stående, trygg och bredaxlad, med lyftadt hufvud
och händerna på ryggen, som han ofta stått där förut
på sådana månskenskvällar, och såg ut öfver staden med
alla dess minnen.

Liten, mörk och oansenlig, med låga trähus och
ojämna, krokiga gator, liksom ängsligt hopkrupen i skydd
af Slottets och Domkyrkans tunga röda murmassor, låg
den där midt på den flacka, månljusa slätten — utan
all yttre skönhet och värdighet, sådan som kunnat anstå
det äldsta och förnämligaste lärdomssätet i ett gammalt
och ärorikt land. Hur olikt utsikten från Heidelbergs
slottsterrass, från kullarna kring Schillers Jena eller från
Arndts vinlöfskransade trädgård i Bonn! — Hur fattigt
och trångt, hur tarfligt och hvardagligt! —

Men han, som stod däruppe, visste bättre än någon
att det lefvats ett rikt lif i de små fula husen vid de
knaggliga småstadsgatorna. Där hade tänkts stora tankar
och drömts vackra drömmar, som omsatts i lefvande
ord och handling, där hade med hänförelse kämpats för
höga ideal och en rik och befruktande ström af nya
andliga impulser hade därifrån flödat ut öfver landet
just då jordmånen syntes hopplöst förtorkad och
förhärjad efter många hårda år. Där hade bott goda,
högsinnade människor, som hållit af hvarandra, trofast delat
hvarandras intressen och sträfvanden, sorger och fröjder
och på ett nästan exempellöst sätt i sin samlefnad lyckats
förverkliga vänskapens vackraste ideal. Ingen hade i
denna krets varit mer älskad och hyllad än han, ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free