Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till så många heliga, allvarliga förtroenden. Han sätter
sig emellan dem i den lilla hörnsoffan, där det nätt och
jämnt är plats för tre, och med deras händer i sina
berättar han för dem hvad han gått och tänkt på under
sin långa aftonvandring och hvad han beslutat. De
lyssna, gripna och rörda, men icke öfverraskade — ty
är det icke just om detta som de själfva setat och talat
halfhögt i månskenet, medan de väntat på honom?
Sådana sammanträffanden äro naturliga då människor
lefva tillsammans i sådan kärlek och förtroende att de
utan ord veta hvad som föregår i hvarandras hjärtan.
Båda ha känt och anat, utan att vilja uttala det, att
Geijers rätta plats icke längre är i Uppsala. Hans ande
behöfver andra omgifningar, en annan lifsluft än han
här kan finna; han behöfver frihet från många hänsyn
som här ännu alltid måste binda honom och från
smärtsamma intryck som här icke kunna undvikas. Och
framför allt behöfver han en ostörd arbetsro, som han här
aldrig skall finna. Här i Uppsala är det alltid och skall
alltid blifva så mycket och så många som med ständigt
nya anspråk kräfva en del af hans tid, hans tankar och
hans aldrig svikande hjälpsamhet. Han kan icke säga
nej, men det nöter på hans lifskraft att ständigt slitas
mellan olika uppgifter — och Svea Rikes Häfder ligga
alltjämt ofullbordade. De som älska honom högst, förstå
att han måste lämna Uppsala för att finna den arbetsfrid
de bedja om för hans ålderdom, och äfven om deras
hjärtan skälfva vid tanken på skilsmässan, så ha de dock
redan i tysthet hunnit göra sig förtrogna därmed. Båda
sitta tysta, med tårade ögon, då Geijer talar med dem
om sitt beslut; men medan Anna-Lisa tänker på det
förflutna och Agnes på framtiden, känna båda att hvad
som ännu för få år sedan skulle synts dem otänkbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
