- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
36

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Törneros om affallet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvaraf jag en tid bortåt varit plågad, torde härflyta. Jag är
full af fördom i afseende på person och sak; af fördom i
hjertat för den ädle mannen, sådan han i botten är; af
fördom i mitt tröga förstånd för honom, sådan han visat sig
förr i tal och skrift; men mot honom, sådan han visar sig
nu. Härutinnan är jag, som du vet, ingalunda ensam; vi
kallas legio, förty vi äro många. Om Geijer sjelf i viss mening
kan säga att han aldrig i sjelfva verket tillhört något parti,
så tillhör dock ett stort parti honom, hvilket har svårt att
orientera sig i hans nya Credo. Ja, när jag af pligt känner
mig manad att i tal och skrift taga till det kritiska besticket,
känns det som applicerade jag dess sonder och skalpeller
på mig sjelf... Liksom hvar och en som värmt sig
vid hans öppna, lefvande hjerta, kunde jag i första
ögonblicket ej annat än studsa, då han gaf hvem som helst
lof att kalla hans förändring ett ’affall från sig sjelf’... Ja,
jag vore nästan frestad att påstå att intet affall skett,
att han är densamme, som för tio eller tjugo
år sedan. Men
...»

Törneros hade rätt; Geijer var densamme, men —
den »gyllne trefnadskedjan» var icke dess mindre brusten
och den gamla kretsen blef aldrig mer fullt hvad den
varit. Det ömsesidiga förtroendet hade fått en nästan
ohjälplig rämna, och hur mycket man än med bästa
vilja å ömse sidor bemödade sig att öfverskyla detta och
iakttaga de vänskapliga former som blifvit en vana,
återfick samlefnaden ej mer den idylliska otvungenhet som
utgjort dess största behag. Den oinskränkta
öppenhjärtigheten hade fått lämna rum för en ängslig försiktighet;
af idel grannlagenhet och fruktan att såra vågade man
knappast någonsin oförbehållsamt uttala hvad man hade
på hjärtat. Resultatet blef ett tvång, som alla kände,
men ingen ville öppet erkänna. Geijer själf, ännu
uppfylld och buren af den exalterade stämning som är
oskiljaktig från hvarje stor andlig frigörelse, var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free