Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Anna-Lisa till Malla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bragts på tal; Geijer har blifvit häftig och förifrat sig —
han har trott sig finna att Malla missförstått hans
bevekelsegrunder — och följande morgon skrifver den
upprörda Malla för att förklara sig. Anna-Lisa svarar
omedelbart:
»...Tack min goda vän. för dina förtroliga rader. Mer
än väl vet jag att du är bland dem som åtminstone förstå
renheten i E. Gustafs uppsåt — och i dessa tider är det
mycket nog!... En gång sade jag dig att jag trodde att
landshöfding Järtas och Lindblads omilda omdömen
om Litteraturbladet inverkat på dig — jag erkänner att det
var mig ett slags tröst att tänka att så mörka föreställningar
kommo från andra än dig sjelf. Om du minnes, så var
då fråga om att Geijers så kallade affall bland mycket
annat ondt äfven förorsakat fönsterinslagningarne i Stockholm
1838,[1] tidningarnes tilltagande oförskämdhet m. m., m. m. Jag
erkänner att jag gjorde dig den beskyllningen med hjärtklappning
och humeur — jag var då ännu så ovan att behöfva uppträda
som plaideuse för Geijer och hade svårt att fatta att hans
vänner i Upsala så med ens förlorat allt förtroende till hans
förstånd. Nu deremot är jag resignerad och ser tydligen att
det interet han nu mer inger är det man skänker en
ädel fantast, hvars motiver man ej misskänner men hvars
blinda nit och obetänksamma handlingssätt man med vemodigt
deltagande åser, såsom skadeligt för både samtid och
efterverld. — Jag skulle ljuga om jag sade att detta förhållande
intet kostade på mig — men jag får trösta mig med
att det vore ännu mer påkostande om jag delade deras
öfvertygelse som så tänka. I småsaker har jag ofta funnit
E. Gustaf obetänksam. I större och vigtigare saker har jag,
Gud vare innerligt lofvad, ännu mitt hela förtroende till honom
qvar och hoppas att Försynen ej hos honom nedlagt så mycket
snille, ett så stort och ädelt hjerta, för att endast vålla skada.
Att han ofta sårar sina vänner erkänner jag och det erkänner
han äfven sjelf. Kanske är han genom ett alltför stort förtroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
