Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Malla förhärdar sitt hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej heller tjena till något, då du säkert deri blott skulle se
ett nytt bevis på Egoisme och Förmätenhet!! — Bränn
för Guds skuld upp mina långa rapsodier, som endast tjenat
till att ännu mer irritera dig och göra dig ledsen — och
glöm att jag i min enfald kunnat tro att en sådan explication
oss emellan skulle uppklarna våra ömsesidiga förhållanden
och blifva en väg till sammanjemkande af våra åsigter. Jag
kryper nu tillbaka i min tysta vrå, der jag åtminstone vet
att jag ej åstadkommer någon förargelse.
God natt! Dröm åtminstone godt om din tillgifna
A. Lisa G.»
Gärna skulle man vilja tänka sig att Malla redan
följande morgon skyndat uppför Carolinabacken till
Geijerska huset, för att sluta den förgråtna Anna-Lisa
i sin tröstande och försonande famn. Hon gjorde det
emellertid ej; och den fullkomliga frånvaron af alla
skriftliga meddelanden under den närmast följande tiden
är ytterst vältalig. Det förefaller underligt att den
hjärtevarma, högsinnade och lättrörda öfverstinnan, som
vanligen blott stilla »förundrade» sig — som hon uttrycker
sig i sin dagbok öfver mänsklighetens fel och
svagheter, utan att tillåta sig några omildare omdömen, just
i detta fall kunnat visa sig så omedgörlig. Hennes
divinatoriska förmåga att läsa i sina vänners hjärtan
gränsade, som Geijer en gång yttrat, »nästan till geni»;
Anna-Lisa Geijer kände hon bättre än de flesta och
borde hafva vetat hvilket intensivt lidande detta
missförstånd måste vålla dennas för mjältsjuk själftortyr
alltför benägna natur, då hon förr, i pröfvande stunder,
ofta stått stödjande och uppmuntrande vid den yngre
och vekare väninnans sida. Att hon nu kunnat så helt
och hållet förhärda sitt hjärta gent öfver henne är så
mycket egendomligare, som hennes kärlek så väl till
Geijer som hans hustru — trots allt — i grunden var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
