Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Allas förtrogna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Malla erbjöd således oändligt många möjligheter till mer
eller mindre svårlösta förvecklingar, och detta var
ingalunda den första — om också den utan all jämförelse
allvarsammaste.
Malla Silfverstolpe hade i själfva verket under dessa
brytningens år firat verkliga orgier af vänskaplig
barmhärtighetsverksamhet. Hon hade fått mottaga otaliga
förtroenden, haft glädjen att med sympatisk förståelse få
gjuta balsam i många upprörda sinnen, förbundit de sår
som Geijers ovarsamt handterade vapen slagit och med
fulla händer åt alla efter deltagande törstande öst ur sin
outtömliga välviljas djupa brunn. Till henne hade
Törneros ännu på dödsbädden talat om sin sorg öfver den
af båda lika älskade Geijers ofattliga förvandling och
sitt djupa bekymmer för framtiden; till henne kom
Atterbom, med hjärtat ännu blödande och skälfvande efter
den gamle vännens hårdhändta behandling; till henne
kommo de alla, i hennes välkända salong — »detta
vänskapens tempel» — samlades de alla för att utgjuta sin
veklagan, uttala sina dystra profetior eller afhandla sina
personliga oförrätter. Hon förstod dem alla så väl —
hade det rätta ordet för hvar och en, lyssnade så
sympatiskt som ingen annan och kände sig så verkligt
lycklig öfver att kunna vara dem till hjälp och tröst i
dessa svåra tider. Endast Geijer — som dock i
hemlighet, efter hvad hon anförtrott sin dagbok, alltid var
henne »dyrbarast af alla» — endast Geijer hade för
henne i denna sitt lifs stora kris icke ett enda förtroligt
och förklarande ord. Han ensam sökte icke hennes
hjälp, han ensam behöfde henne icke — och Anna-Lisa
blef allt tystare, allt mera förbehållsam. Hvem kan
undra om det sved i Mallas hjärta och om något af
den försmådda kärlekens bitterhet så småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
