- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
58

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - En sårbar punkt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blandade sig i hennes känsla för de gamla vännerna och
gjorde henne hård för lidanden som de ej tillåtit henne
att dela, såsom hon i tysthet trängtat att få göra?

Därtill kom äfven att Anna-Lisa, i sin skälfvande
sinnesrörelse, oförvarandes kommit att vidröra en af
Mallas ömmaste och sårbaraste punkter. Adolf Lindblad
var otvifvelaktigt, bland alla de »unga snillen» åt hvilka
Malla Silfverstolpe på senare år ägnat ett barnlöst hjärtas
halft moderliga, halft svärmiskt erotiska, men alltid
osjälfviska och uppoffrande ömhet, ej blott den mest
genialiske och intagande, men äfven den som var henne
närmast och kärast. Till honom och hans hustru —
den afgudade, »evigt saknade» unge Kernells själfulla
syster — stod hon också till sin långa lefnads slut i
det innerligaste vänskapsförhållande — och om något
torde varit henne dyrbart, så var det vissheten om hans
oinskränkta förtroende. Men nu antydde ju Anna-Lisa
oförbehållsamt att Lindblad till henne yttrat sig
beklagande öfver Uppsalavännernas konservativa
efterblifvenhet! Hos Lindblad, hvars harm öfver Geijers
»affall» tre år förut i första hettan tagit sig uttryck,
fullt motsvarande hans eldiga konstnärstemperament,[1]


[1] Målande för Lindblads stämning, liksom för förhållandena inom Uppsalakretsen vid denna tid, är hvad Fredrika
Bremer i april 1838 skrifver till Böklin: — — — »Direktör
Lindblad, en kvick, intressant man, men full af infall och
okynnen och paradoxer, var högeligen uppbragt på Geijer
för hans företag med Litt. Bladet, särdeles öfver hans ton
och sätt däri, och sade allt möjligt både kvickt och orimligt
ovett om honom och hans företag. Vi ha kämpat därom
många timmar — — — Plötsligt greps L. af en hemlig ånger
öfver att så mycket ha förtalat Geijer och kände
behof af att åtminstone för honom sjelf bigta detta. Han
reste derför öfver Påsk till Upsala och återkom, ännu
uppbragt mot Litteraturbladet, men helt vek för dess
författare och hans mäktiga och älskvärda personlighet — — —
Geijer är allvarlig, men lugn. Ett våldsamt inre behof har
drifvit honom och äfven afspeglat sig i tonen af hans utfall
eller ’affall’. Geijers förra vänner äro mycket missnöjda just
med denna ton — — — ty de se sig derigenom tillbakavisade
i en vrå, der de ej vilja och ej anse sig böra stå.
Förhållandet är spändt emellan parterna, men inbördes aktning
och gammal vänskap håller i grunden ihop... Fahlcrantz och
Ilvasser äro de på Geijer mest förbittrade. De litterära
fruarna ha suttit svårligen emellan
, men hjelpa
sig dock fram genom den godhet och hjertlighet som i
allmänhet utmärker dem och hela deras krets...» I Anna-Lisas
bref får man bekräftelse på riktigheten af denna framställning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free