- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
70

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - »Den nya regimen»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

»DEN NYA REGIMEN

och af missräkningar nedtryckt enstöring. Trots de
växande skuggorna var hans afton öfvervägande ljus
och den atmosfär som omgaf honom mer än någonsin
uppfylld både af den gifna och den emottagna kärlekens
värme.

Det är denna afton och de personliga förbindelser
och förhållanden som gjorde den till hvad den var,
som jag i det följande velat skildra. Att h e m m e t,
familjen och vännerna i en sådan skildring
måste intaga en vida mer framstående plats än som skulle
tillkomma dem i en rent litteraturhistorisk studie, ligger

i sakens natur och kräfver väl knappast någon ursäkt.

*



Det smärtsamma lossande af gamla vänskapsband
som blef en af »affallets» omedelbara följder, gjorde sig
naturligtvis mest kännbart inom den trängre
Uppsalakretsen — dit man ju äfven måste räkna Järta, hvilken,
ehuru numera bosatt i Stockholm, alltjämt betraktades
som Uppsalaintelligensens höfding och ledare. Det var
ju också hufvudsakligen mot de åsikter som omfattades
af denna krets, som Geijers nya opposition var riktad —
och att lian ej var känslolös för de slitningar som häraf
följde, veta vi både af honom själf och andra. Föga
glädje skänkte honom äfven det bifall som kom honom
till del från nya »meningsfränder», hvilka hvarken genom
karaktär eller stridssätt förut ingifvit honom något
förtroende och som han kanske nu mer än någonsin
misstrodde. Men om det är sant, som en af hans
minnestecknare yttrat, att man vid femtio- eller sextioårsåldern
»är tacksammare för gamla vänners trofasthet, än för
nya vänners entusiasm», så torde det med lika mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free