Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FKKDRIKA BRKMKK
skäl kunna påstås att de verkliga vänskapsförbindelser
som vid denna ålder knytas ofta äro af djupare,
innerligare och mera personlig art än de som stiftas i
ungdomen och ofta fortfara hela lifvet igenom utan annan
grund än vana och betydelselösa gemensamma minnen.
Äfven Geijer skulle få erfara detta. Forna motståndare
bland dem i första rummet Richert, »liberalismens
ädlaste representant» — räckte honom handen till en
vänskap som han med glädje och stolthet mottog; och
en och annan af dem som redan förut kallat sig hans
vänner, erkände att de n u först helt förstodo och älskade
honom — ty nu först var han helt sig själf och allt som
förut synts dem motsägande och oklart hos honom,
hade nu lösts i fullkomlig harmoni.
Bland dem, som starkast kände så, var en liten
kvinna med milda, mörka ögon, mjuka händer och ett
hjärta, så stort och varmt att det hade godt utrymme
för all världens glädje och sorg — Fredrika B r
e-m e r. Som en ny vänlig stjärna hade hennes vänskap
uppgått på Geijers himmel, just då många af de gamla,
sedan ungdomen välbekanta konstellationerna sänkte sig
till nedgång, — och med stilla, oföränderlig klarhet
skulle den lysa öfver hans sista lefnadsår. Då man
talar om de vänner, hvilkas förståelse och sympati just
under dessa år spredo ljus och glädje i hans tillvaro,
kan man ej undgå att i första rummet nämna hennes
namn. Det skulle också blifva ur hennes hand han fick
mottaga sina sista rika, stora intryck af den yttre världen,
den sista ljusa oblandade glädje han skulle få njuta
här i lifvet — och det är ej godt att säga om gifvaren
eller mottagaren i detta fall känt sig lyckligast. Visst
är, att de förstodo hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
