Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRKDRIKA BRKMKR
75
affallet» något plötsligt omslag, utan blott ett naturligt
fortskridande på den väg han länge vandrat. Redan
ett par år förut hade hon uttalat sin milda förvåning
öfver att en man som Geijer kunde stanna vid den
lifsåskådning som tillfredsställde hans omgifning. Mon
fann hans »missförstånd af tidens anda och sträfvanden»
oförklarligt och oförenligt med hela hans personlighet,
samt kunde icke fatta hur det var möjligt för »detta
musikaliska öra» att ej i den stora världssymfonien klarare
urskilja »de densamma harmoniskt genomgående orden
människa, individ»... Endast detta uttryck är
nog för att visa med hvilken underbar intuition hon
uppfattade det i egentligaste mening centrala i Geijers
personlighet, långt innan han själf i ord uttalat det.
-Då uttalandet kom, hälsade hon det med djupaste glädje
och rörelse. Hon fann att hon ej misstagit sig. Det
»musikaliska örat» hade ej varit döft för de nya
tongångarna i mänsklighetens stora symfoni.
... »Också menniskans hjerta har sina vårstunder,
då det plötsligt töar och blir helt varmt»... skrifver hon
i mars 1838 till Böklin ... »Har du sett Litteraturbladet
-? — Det är vår deruti... Hvad jag älskar hos
Geijer hans öppna sinne och hjerta! — Aldrig fans väl
ett mindre sjelfviskt jag... Måtte den himmel, han
nu ser sä öppen öfver sig, icke mulna under detta
företag!... Dess malm och merg har Gud gifvit och
jag gläder mig innerligen åt det goda det skall verka,
åt de lifvande och försonande krafter som skola utgå
därur»... Och Böklin, den fint och djupt kännande
vännen, hos hvilken hon tyckt sig finna en både yttre
och inre likhet med Geijer, fröjdar sig med henne öfver
att ändtligen också »från Upsala få höra en fri och
manlig stämma, som icke missförstår tiden och dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
