Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
FREDRIKA BREMER
resa fjädrarna till försvar för örnen hvars flykt de
kortsynta ej kunde följa. Hon var också i själfva verket
vida bättre rustad att försvara honom än Anna-Lisa och
lät sig ej så lätt förstummas genom anklagelsen för
»partiskhet».
»... Geijer är för mig i denna stund ...» skrifver
hon i mars 1841 — »en skönare syn än någonsin i de
dagar, då hans stjärna lyste i den fullaste glans. Ingen
högdragenhet, intet förnämt nedblickande på
motståndarna, ehuru han känner dem kärlekslösa och
ensidiga; men han gör det med smärta, utan minsta skymt
af bitterhet. Ingen vrede, — ett mildt vemod, ibland
en allvarsam, halft sorgsen blick på sig själf — men
därunder dock ett stort lugn, ofta en barnslig och
hjärtlig glädtighet. Osynliga vingar tyckas lyfta den ädla,
kärleksfulla anden!...» Och senare sammanfattar hon
sina intryck af hans personlighet i några sällsynt väl
karaktäriserande ord: »...Det var —» skrifver hon till
Böklin efter Geijers död, »en finkänslighet i hans
natur, som ofta hade en profetisk natur. Det var
märkvärdigt ibland att se, huru han förnam hvad som föregick
i människor, i saker, huru han kände det inom sig
liksom med ett elektriskt slag. Så hörde han
väl äfven den nya tidens lefnadspulsar slå och uttalade
sin öfvertygelse spontant, som han kände det. Och detta
var hans så kallade affall!...»
Finare och vackrare har, så vidt jag vet, ingen uttalat
sig om Erik Gustaf Geijer, sådan han under de sista
lefnadsåren tedde sig för dem som förstodo honom.
I sin stora anspråkslöshet ansåg sig Fredrika Bremer
själf föga kunna betyda för Geijer och kallar sig
ödmjukt »blott e n af hans tolftusen tecknade». Men hans
egna bref till henne vittna bäst om huru väl han för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
