- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
86

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Sophie Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SOPHIK GEIJER 94

själfulla och spirituella hustru en mycket framstående
plats. Fru Sophie Geijer, född Lagerlöf, var Anna-Lisas
kusin — deras mödrar voro systrar — och de
Lagerlöfska och Troiliska släkternas rika intellektuella och
artistiska begåfning hade hos henne sammansmält till
ett ovanligt harmoniskt helt. Om hennes man kunde
sägas vara själfva prosan, så var hon däremot i ordets
mest bokstafliga bemärkelse den förkroppsligade poesien;
ty poesien tog ej hos henne formen af ett ofruktbart
känslosvärmeri, utan yttrade sig i stället i en säregen
förmåga att öfvergjuta äfven den mest hvardagliga
verklighet med ett skimmer af poetisk skönhet, godhet
och lekande kvickhet. Hela hennes väsen var en
förtjusande blandning af humor, djup känsla och det klara
praktiska förstånd, hvars betydelse för den husliga
trefnaden ingen torde kunna förneka. Mellan henne och
Anna-Lisa Geijer hade sedan tidigaste barndomen rådt
den ömmaste tillgifvenhet och äfven för Geijer var
»ungdomsvännen och leksystern», sotn han kallar henne
i sina Minnen, alltjämt en af de få, åt hvilka han kunde
helt förtro sig. Hon öfverlefde honom endast ett par
år, och de rörande ord som Anna-Lisa i ett bref ägnar
den nyss bortgångnas minne, torde kanske bättre än
något annat teckna hennes bild .. . »Hvad hon var för
mig» — skrifver Geijers änka i november 1849 —
»behöfver jag ej omtala. Min barndoms, ungdoms och
ålderdoms bästa vän! — Hvem kunde så minnas med
mig som hon? — Hvem så känna för och med mig,
hvem sa förstå mig? —• I ett ömmare, trognare hjerta
kunde man aldrig nedlägga sina innersta, hemligaste
bekymmer... Med en snillrik och poetisk natur visste
hon äfven att förljufva hvarje stund af det hvardagliga
umgänget, som jag väl kan säga med henne liknade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free