- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
95

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Jenny Lind

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

| KW V LIND

95

sä länge han lefde allt hvad en snillrik och i lifvets
visdom mognad fader kan vara för en genialisk dotter;
umgänget med honom påverkade i väsentlig mån hela
hennes karaktärsutveckling och blef bestämmande för
den riktning hennes lif senare tog. Deras naturer
tangerade hvarandra i själfva verket just på de punkter
som hos båda kunde kallas mest centrala; båda hörde
till dem hvilkas lifsatmosfär är de andliga höjdernas
starka och klara bergsluft, i hvilken hvardagsmänniskan
lätt gripes af svindel — och huru rikt och betydelsefullt
tankeutbytet dem emellan måste hafva gestaltat sig i
förtroliga stunder, anar man då man t. ex. läser hvad
Fredrika Bremer, som vid denna tid stod den unga
sångerskan mycket nära, skrifver om henne till H. C.
Andersen:... »Vill ni se hennes öga blixtra,» säger
hon, »se hela hennes anlete och väsen genomstrålas af
glädjens och ingifvelsens solsken, så tala med henne
om hennes konst, om det sköna och oskyldiga i den,
om dess välgörande verkan på människosjälen! — Men
vill ni se det djupaste och vackraste, så tala
med henne om religionens djupaste läror... se då tårar
af glädje och rörelse skölja det unga ansiktet med dess
barnsliga uttryck och blicken stråla så fromt och stort.
Då, — då är hon skön...!»

Just så har Geijer säkert sett henne stråla mången
stilla aftonstund i det Lindbladska hemmet, då hon
sjungit hans visor för honom »såsom han tänkt sig
dem», eller öppnat hela sitt unga hjärta för honom
under samtal om de ämnen som för båda voro de
väsentligaste — och sådan har hon alltjämt lefvat i
hans minne och hans oföränderliga tillgifvenhet. Äfven
i hans själ voro ju musiken och religionen de båda
strängar som alltid klingade djupast och renast; och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free