- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
110

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Malla Silfverstolpe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

MAI.I.A SILFVERSTOLPE

gräns. Detta var på en gäng hennes lycka och hennes
olycka. Ehuru hvarje böjelse, som hon själf säger,
snart hos henne växte till passion och i trots af »det
omätliga djup af förmåga till sällhet eller olycka» som
hon kände inom sig, förmådde hon aldrig så fullt och
helt hänge sig åt en känsla att den fyllde hela hennes
lif och tillfredsställde hennes hjärtas brinnande åtrå efter
lycka. 1 det afgörande ögonblicket vaknade alltid
reflexionen och själfkritiken — hon dissekerade sina
känslor och fann dem icke hålla det mått som hennes
högstämda och romaneska fantasi föreskrifvit. Detta
blef hennes lifs tragiska konflikt, som öfver hela hennes
känslovärld kastade ett visst skimmer af vemodig
besvikenhet. Hon upphörde egentligen aldrig att sörja
öfver att hon, som älskat så många och så mycket, dock
aldrig funnit den man som hon kunnat älska så helt
att hon för honom kunnat offra allt och som å sin sida
älskat henne såsom hon ville blifva älskad. Kanske
upphörde hon ej heller någonsin — eller först sent —
att hoppas att hon, trots allt, en gång skulle träffa
honom; och det är icke omöjligt att denna tysta
förhoppning, denna aldrig uttalade fråga, gaf hennes
umgänge en särskild charme för de män hon kallade
sina vänner och åt hvilka hon i själfva verket alltid gaf
något mer, varmare och innerligare än hvad man
vanligen kallar vänskap, på samma gång som den renhjärtade
idealism som var ett af hennes mest framträdande drag
äfven satte sin prägel på hvarje sådant förhållande och
hindrade det från att urarta. Hur skoningslöst strängt
hon bedömde sina egna svagheter, ser man af
memoarerna. Enskildt, gent öfver de vänner för hvilka hon
icke hade några hemligheter, var hon icke mindre
uppriktig och hennes hjärteutgjutelser äro i sin omedelbarhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free