Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Malla Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAI.l.A SILFVERSTOLPE
111
lika karaktäristiska som gripande och rörande — äfven
om det icke kan nekas att de stundom bära väl tydliga
spår af det bristande »sinne för det humoristiska» som
gör steget från det sublima till det löjliga alltför lätt.
Ett exempel torde vara nog. 1 en brefväxling mellan
de båda vännerna angående flickors uppfostran —
föranledd af ett af Malla citeradt yttrande af Amalia von
Helvig — beklagar Anna-Lisa den näring hennes egen
ensliga och drömmande, i landtlig afskildhet tillbragta
ungdom, gifvit åt ett alltför öfverspändt och romaneskt
känslolif, samt prisar de kvinnor lyckliga som genom tidigt
förvärfvad världserfarenhet lärt sig nedstämma sina
fordringar på lifvet och besparats smärtan af svikna
illusioner... »En flicka, uppvuxen i hvad man kallar stora
världen,» skrifver hon, »från tidigaste ungdomen van
vid hyllningar och nöjen, kan aldrig förfalla till denna
öfverspända och skadliga förgudning af egna och
andras känslor som varit min olycka; hon får
i god tid vänja sig vid felslagna förhoppningar, hon lär
sig se lifvet sådant det är, hon väntar icke att hos
människor finna idealisk fullkomlighet, hon
fordrar icke någon fullkomlig lycka och har
därför vida mera utsigt att blifva lycklig än den oerfarna,
som alltför länge dvalts i illusionernas värld och
för hvilken verkligheten, äfven den lyckligaste, blir
ett grymt uppvaknande»... Och härpå svarar Malla
— man tycker sig höra klangen af den djupa vibrerande
altröst som alla samtida skildrat:...
»Misstag, misstag! — Allt hvad du säger, min
Anna-Lisa, måste jag helt och hållet bestrida! Ack, just denna
erfarenhet, denna all högre kiinsla, neddragande och
förnötande verldserfarenhet, är den största olycka som
kan drabba en qvinna... Tro mig, de äro ej många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
