Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Malla Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
MALLA SILFVERSTOLPE
som ur denna skärseld rädda sitt bättre jag, som ej
nedföras i passionernas hvirfvel — och komma de därur
med lifvet, och med bevarad dygd, det blir dock med ett
förbrändt och förvissnadt hjerta ... Ditt exempel, som du
åberopar, bevisar just motsatsen af hvad du tyckes beklaga.
Duü — med din enkla, landtliga, endast åt ett håll riktade
uppfostran, som bevarat ditt hjerta rent och oskyldigt! — Med
din enda, stora kärlek allt från den första ungdomen,
bibehållen alla åldrar igenom med ständigt motsvarande ömhet
och välvilja från den älskades sida . . . förnyade och ständigt
ökade skäl till förtroende, aktning och beundran — en
beundran, delad af alla rätt-tänkande! — Hvad större
lycka och ära kan väl vederfaras en qvinna än att kunna
vara stolt öfver sitt hjertas val! — Och hvem har väl
smakat denna lycka i högre grad än Du! — I allt detta ser
jag endast den högsta jordiska sällhet och D u är den lyck
ligaste qvinna jag känner. Hur onaturlig, hur vidrig
förefaller mig ej däremot den mångfald af böjelser mitt arma
förhärjade hjerta erfarit! — Hur blyges jag ej då jag minnes
och räknar och måste tillstå för mig sjelf att jag t i o
gånger älskat olika föremål (små tycken oberäknade!)
Må ingen svara mig att allt detta endast varit flyktiga,
öfvergående böjelser! Ack nej. nej — alldeles icke — de
hafva varit verkliga, förtärande passioner, som
varat långa åratal, ödelagt mitt lif och allvarligt angripit
min helsa och mitt lynne. Den sorg, de olidliga qval den ena
vållat mig ha drifvit mig att söka tröst och ersättning i ett
nytt känslorus, att ur den ena förvillelsen störta
mig i den andra ... Gud har nådigt och underbart
bevarat mig från Brott — jag tackar Honom därför —
men mitt hjertas bottenlösa olyckor känner Han allena!
— Ingen otrohet å min sida har ändock varit orsak därtill,
men ett öfverdrifvet behof af kärlek, öfverdrifna fordringar,
aldrig motsvarade, öfverdrifvet förtroende, jämt bedraget —
ack! — Hade jag i min ungdom blifvit mindre smickrad,
mindre bortskämd, mindre hyllad, mindre exciterad till
coquetterie, så hade jag kanske icke behöft lida så oändligt
och blifvit så gammal innan jag lärde mig dåraktigheten af
att vänta sin lycka af människor!»...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
