- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
113

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Malla Silfverstolpe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MAI.l.A SILFVERSTOLPE

113

En annan gång förklarar hon — à propos den då
härjande koleran — att hon för sin del omöjligt kan
hysa någon fruktan för döden: ty äfven om hon ej
skulle våga hoppas på en salig evighet, hvilket hon
dock tillåter sig att göra, så har hon redan under lifvet
lidit så oerhördt att »sjelfva helvetet ej skulle kunna
ega några kval värre än dem jag redan genomgått»...
Beklagansvärda Malla! — Men hvem kan undgå att hålla
af henne, just sådan hon var, och hvem förstår icke
att detta brinnande hjärta, äfven i sitt nuvarande
förhärjade skick, måste hafva utstrålat lif och värme
tillräckligt för att fylla ett helt socialt solsystem? —

Tvenne olikartade, från fäderne- och mödernesläkt
nedärfda naturer stredo i själfva verket alltid inom henne
om herraväldet och voro orsaken till de disharmonier
och inkonsekvenser som vållade henne så mycket lidande.
A ena sidan den Rudbeekska gammalsvenska ärligheten,
grundligheten, allvaret, det omutliga sanningskrafvet och
den starka etiska känslan — å den andra allt det
äfventyrliga, romaneska, oroliga och lidelsefulla som en så
fulländad romanhjälte som den oemotståndlige
kvinno-tjusaren, den ridderlige, oefterrättlige lyckosoldaten
Robert Montgomery ej kunnat undgå att lämna i arf åt
sin »mest älskade» hustrus enda dotter. Det var eld
och vatten — intet under om konflikten ofta verkade
vulkaniskt och stackars Malla kände sig söndersliten
däraf. Men kanske var det också just denna underligt
sammansatta natur som gaf henne den förmåga af
allomfattande sympati som var hennes lyckligaste gåfva.
För öfrigt gick det henne som det ofta går i dylika fall;
de olika släktdragen framträdde hos henne under olika
åldrar mer eller mindre starkt och gåfvo färg åt hennes
personlighet. Den unga Malla Montgomery, med sitt

8. — I solnedgången.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free