- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
118

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Grefvinnan Wrangel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

GREFVINNAN WRANGEL

ren ...» En senare skildring", i ett af Agnes Geijers bref,
kompletterar bilden och bekräftar dess porträttlikhet.
»Mamma och jag,» skrifver hon 1844, »voro i går hos
gudmor Malla hela dagen ... Fruarna politiserade
oändligt, utan att i ringaste mån lyckas öfvertyga hvarandra.
Gudmor Malla hör förstås alltid till de konservativa och
Mamma till de liberala; lilla Wrangel törs ej riktigt
hålla med någondera utan sväfvar så att säga i det blå,
under ständiga bemödanden att utgöra en förmedlande
länk. Hemligt misstänker jag att lilla gumman, lämnad
på egen hand, skulle afgjordt sluta sig till de liberala;
ty under Mammas egid vågar hon sig allt emellanåt fram
med de djärfvaste och mest samhällsomstörtande satser,
som komma tant Malla att häpen se upp från sin
båge och spärra upp ögonen på vid gafvel, hvarvid
lilla Wrangel genast kryper i sitt skal igen ... Hon är
så söt, den lilla gumman, och då jag frestas att skratta
åt hennes nästan löjliga godhet, hennes sätt att finna
allt som sker här i världen charmant, alla menniskor
så förinnerligt hyggliga och charmanta, alla ställen så
vackra och charmanta, alla supéer så väl arrangerade
och charmanta, kort sagdt hela universum så ’alltför
charmant’, måste jag tänka på det franska ordspråket
som säger ’ön n’est jamais assez bon, excepté quand
ön l’est trop’. Af godheten kan man väl kanske aldrig
få för mycket!»...

Till den lilla grefvinnans karaktäristik torde äfven
böra fogas att hon gärna begagnade sig af hvarje
tillfälle att uppträda som föreläserska vid de litterära
soaréerna. Hennes deklamation hade ett sedan slutet
af sjuttonhundratalet stadgadt rykte och utmärkte sig
för en hög grad af akademisk pathos. Sina största
triumfer firade hon dock på ett helt annat område än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free