- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
134

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Lyckliga förutsättningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

LYCKLIGA FÖRUTSÄTTNINGAR

både bref och dagböcker från hennes flicktid vittna
vältaligt om huru mycket detta lilla rike betydde för
henne. Som gammal brukade hon säga att hon räknade
det bland sitt lifs största glädjeämnen att hon »aldrig
varit utan en trädgård». Då Geijer, på soliga
sommardagar, flyttade ut sin stol i trädgården för att, då han
såg upp från boken, kunna fröjda sig åt åsynen af
»Upsalas vackraste flickor», den skärblommande
rosenbusken och den stora persiska syrenen, kan man vara viss
att hans egen blonda flicka icke heller var långt borta,
utan sysslade i hans närhet bland blommorna.

Oändligt välkommen blef den lilla dottern, som
redan hade två äldre bröder. Fru Anna-Lisa, som vid
föregående, liknande tillfällen varit mycket lidande,
tungsint och svårmodig, kände sig under de månader
som föregingo detta barns födelse ovanligt frisk
»förunderligt lätt, både till kropp och själ», skrifver hon
till Malla Silfverstolpe, och i stånd att »njuta af både
sällskap och lecture», hvilket annars ej varit händelsen
med ett ord, hon befann sig i en mer än vanligt
harmonisk och lycklig stämning, ända därhän att hon
snarare sökte än skydde de smärtsamma intryck som
hon eljest bemödade sig att hålla på afstånd. Det var,
som de hvilka studerat tidens personalhistoria torde
erinra sig, just samma vår som den »evigt saknade»
Kernell afled i Erlangen, och vänkretsen slöt sig trofast
kring den förkrossade Malla för att om möjligt lindra
hennes hjärtekval samt under tårfyllda känsloorgier fira
den bortgångnes minne. Anna-Lisa kunde icke deltaga
i alla dessa »åt minnet helgade stunder», hvilka i hennes
tillstånd kunnat verka alltför uppskakande — men helt
och hållet ville hon dock ej gå miste om att få med
vännerna dela »sorgens bittra vällust». Hon skrifver till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free