- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
141

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Flickdrömmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FLICKDRÖMMAR

141

»hemsk förtjusning» oeli under åtnjutande af »de
gudomligaste brända mandlar», glömsk af både tid och rum
fördjupar sig i — »Les Mystères de Paris».

»Mélancholien» och behofvet att i hemlighet äga
något »ljuft-bittert» att drömma om, grubbla öfver och
begråta, samt därvid liksom försänka sig i ett haf af
inbillad, poetisk smärta, var i själfva verket
karaktäristiskt för alla djupare anlagda unga sinnen under denna
period — man erinrar sig till exempel hvad den glade
Fredrik Dahlgren kunde prestera i den vägen — och
äfven för flackare och mera prosaiska naturer ett slags
modesak. 1 Agnes Geijers ungdomliga själfbekännelser
tycker man sig dock stundom höra klangen af en mera
äkta och personlig känsla än i många liknande. Det
är knappast någon vanlig flick-sentimentalitet eller
uppkonstruerad Weltschmerz som finner uttryck som dessa:
... — »I dag, då jag klädde mig framför spegeln, föll
jag i gråt — det gjorde mig så ondt att se
mina ögon. Jag kände, jag vet ej hur — som ett
outsägligt medlidande med den stackars fångna själen
därinnanför, som såg på mig och liksom bad om
befrielse»... Eller: »Ibland har jag en förunderlig känsla
som nästan låter mig tro på själavandringen. Den
kommer öfver mig då jag hör musik — då jag läser någon
bok som beskrifver långt aflägsna ställen, som jag annars
aldrig tänkt på — då jag känner syrendoft, eller också
bara vid åsynen af ett landskap, kanske endast några
träd som teckna sig på ett eget sätt mot aftonhimmeln,
en liten å med en spång öfver. — Det är en
hemkänsla, ett igenkännande liksom med mina inre ögon.
En trånad, en längtan, en outsäglig känsla som närmar
sig till qval... Jag kände det åter i afton, då jag stod
i fönstret och såg ut öfver slätten. Solen var just i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free