Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Hos Jenny och Fredrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOS JENNY OCH FREDRIKA
157
niska som konstnärinna — men ändå! — Hur annorlunda kändes
det inte vid det besök vi i Måndags qväll gjorde hos Fredrika
Bremer! — Man känner sig mjuk och varm om hjertat bara
af att se in i hennes ögon och höra hennes vackra, milda
stämma. Vi måste ta af oss ytterkläderna, slå oss riktigt till ro
i hennes soffa, äta drufvor och höra henne läsa något som
hon skrifvit i sommar. . . Strax innan vi gingo tog hon mig
afsides, kysste mig och sade att hon hört att jag skulle
vara förlofvad — hon ville ej att jag skulle svara något,
men ville bara säga att hon hört så mycket godt och
vackert om den som ryktet ger mig till
fästman, att o m det är sant, lyckönskar hon oss af hela sitt
hjerta å ömse sidor. . . Ack! — ibland känner jag mig så
förödmjukad af all den vänlighet och godhet som tillströmmar
mig från alla håll. Hvad vore väl jag, hvad finge väl jag,
om ej för pappas skull?... och då gripes jag af en förtviflad
längtan att verkligen också bli något på egen hand,
bli en smula värd allt detta. — Men Du! — Du håller ju
af mig för min egen skull? — Håller af mig med alla
mina fel, alla mina svagheter?... Säg att du gör det...»
Samma stämning återkommer i ett senare bref, där
hon, efter att hafva beskrifvit ett par större fester inom
den eleganta hufvudstadssocieteten hvari hon deltagit
och där man visat henne mycken uppmärksamhet,
utbrister:
». . . På sådana tillställningar förekommer jag mig själf
alltid som en liten tarflig glasflaska, med påskrift ’E r i k
Gustaf Geijers Dotter’, midt i en slipad kristallservis.
Alla se på etiketten — men hur många tror du göra sig
besvär att ta reda på det verkliga innehållet? — Om det ha de
icke ringaste aning. . . .»
Med betydligt både vidgad och fördjupad lifssyn
skref hon några år längre fram:
».. . Fins väl någon större lycka än att helt glömma
sig sjelf och endast vara stolt öfver dem man älskar ? —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
