Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Anna-Lisa till Malla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA-I.ISA TII.I. MAI I A
163
liknar jag i första rummel min enda, älskade flickas förening
med sin första kärlek — liksom hon ju äfven är hans första.
Att se detta förhållande, så rent och vackert som en gryende
vårdag, är att blifva ung på nytt — i synnerhet sedan jag nu
kommit till den vissheten att jag i detta fall har mitt samvete
tredadt, så otroligt det än kan synas för andra. — Du, min
goda, kära vän, som håller af mig, skall glädja dig åt den
vissheten! Hvad som i detta förhållande är osannt eller ännu
dunkelt hoppas jag tiden skall utreda och hela. Så länge
jag ännu ansåg det vara min plikt att hålla emot och
respektera deras farhågor som voro honom närmast hade jag
ju mången svår och bekymmersam stund i känslan af min
vanmakt och tanken på den ovilja jag skulle ådraga mig om jag
misstänktes för svaghet och dubbelhet. Ja, jag har
sannerligen grubblat och lidit mer än någon lärer hålla mig
räkning för. . . Men — nu har jag kastat ifrån mig alla
sorger och lämnat allt i Guds hand. Huru vore väl möjligt
annat, då jag ser dem så lyckliga? — Jag hoppas ock att
denna syn skall en gång försona dem som af fördomar och
världsliga beräkningar nu anse sin sons lycka och framtid
förstörd genom hans förening med en flicka utan börd och
utan förmögenhet.» . . .
I ett föregående bref, där hon redogjort för ett
samtal hon haft med sin dotters trolofvade med
anledning af ännu ett ogillande och förebrående bref som
han mottagit från hemmet, hade hon skrifvit:
. . . »Han hade tårar i ögonen och satt länge tyst hos
mig; jag såg att han hade hjärtklappning och af rörelse knappt
kunde tala . . . Själf höll jag mig rak och frimodig — men
sedan har jag varit bra upprörd. Det kostar så på mig att
hans goda föräldrar genom oss skola få anledning till missnöje
med honom och att han, som är så djupt känslig, skall få
^inaka bitterheten af denna kalk . . . Ofta har jag rent af
uppmanat honom att pröfva om han ej skulle kunna s 1 i t a s i g I ö s
— men hans svar har alltid varit ett bestämdt: ’Nej, aldrig!
— det kan ej vara orätt att hålla af Agnes — mitt
samvete gör mig inga förebråelser!’ — Men just derför att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
