Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Vid Anna-Lisas lampa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1R4
VID ANNA-LISAS LAMPA
jag vet att det mellan dessa föräldrar och deras barn är det
allra ömmaste och hjärtligaste förhållande, gör allt detta mig
dubbelt ondt . . . Erik Gustaf och jag ha mycket talat om detta.
Han står dock helt på Adolfs sida i denna conflict . . . Undev
stilla andakt och bön har jag i afton tänkt både på det
förflutna och det kommande och sökt ransaka mitt inre för att
upptäcka hvad fel jag kunnat ha i detta förhållande . . . Men
— jag vet ej om någon annan mor i mitt ställe kunnat undgå
att önska sin dotter en sådan vän och beskyddare genom
lifvet! . . .»
Man hör i dessa rader ekot af de stilla, allvarliga
samtal som förts mellan Geijer och hans hustru under
dessa tysta höstkvällar, då den älskade dotterns
framtid utgjort hufvudföremålet för bådas tankar. Den
tanken har drifvit honom från arbetet därnere i
studerkammaren han måste tala en stund med Anna-Lisa
om hvad som ligger honom på hjärtat, för att sedan
kunna arbeta med så mycket mera energi. Och länge
blir han ej sittande i gungstolen bredvid Anna-Lisas
lilla gröna lampa — den lilla trofasta lampan, som sedan
i många år skulle lysa för henne som änka och till sist
brinna vid hennes dödsbädd, då så många andra ljus’
ur det förflutna hunnit slockna; - han reser sig och
går till pianot, för att först i nästan hviskande, trefvande,
sökande tongångar, men så småningom med stigande
klarhet, styrka och sammanhang finna uttryck för
stundens stämning i det enda språk som kan uttala det
outsägliga... Geijer fantiserar. Hans själ talar och
för den som gjort sig förtrolig med dess uttryckssätt
äro tonerna ej främmande. Det börjar i dur, ljust,
jollrande, lekande ystert, idel sol och vår och
fågel-kvitter och fladdrande glädje .. . Det är en liten
ljus-lockig flicka som leker under den blommande lönnen,
ur hvilken trädgårdssängaren sprider sitt outtömliga käll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
