Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - »Förstår du ej —?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
>: FÖRSTÅ K Dl’ EJ — ?»
ansikte mot ansikte med det Eviga. Det är i en sådan
stund han frågar och svarar:
»Förstår du ej, hvarthän min led
Bland världens hvimmel bär? —
Se upp! — Hvar sol går upp och ned —
Se alla stjärnors här! —
Ej blott planeten vandrar van
Sin krets på högre bud —
Ock hjärtat har sin stilla ban
Och kretsar kring — sin Gud! —»
Under de år som återstår honom att lefva ser han
de lagar som styra ej blott världsalltet, utan hvarje
enskildt människolif, allt klarare i evighetens ljus. 1
detta ljus ser han också sin dotters framtid — därför
oroar den honom ej. Han vet att den yttersta lösningen
af alla lifvets problem heter kärlek — och äfven om
vägen synes lång och målet aflägset sjunger det inom
honom, då han i tysta nätter från sitt högt belägna
sängkammarfönster ser ut öfver den mörka
Uppsalaslätten och den stora strålande stjärnhimmeln däröfver,
i ord och toner som kanske säga oss mer om hans tysta
strider och segrar under dessa år än något annat han
skrifvit:
»Ensam jag skrider fram på min bana —
Längre och längre sträcker sig vägen —
Ack! — uti fjerran döljes mitt mål...
Dagen sig sänker, nattlig blir rymden,
Snart blott de eviga stjärnor jag ser. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
