Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Adolf skrifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADOI.F SKRIFVER
Anna-Lisas bref lät Adolf Hamilton, trots examensbrådska
och pluggläsning, sällan någon dag förgå utan att
tillbringa en eller annan timme i det hem som nu blifvit
honom nästan lika kärt som det så högt älskade
barndomshemmet på Kinnekulle, och där han för ögonblicket
fann betydligt mera sympati för de förhoppningar och
framtidsplaner som fyllde hans tankar. Genom hans
klara och vänliga unga ögon uppfånga vi — i brefven
till fästmön — en och annan karaktäristisk skymt såväl
af det Geijerska hemmet som af det samtida
student-lifvet, hvilka kanske äro värda att bevaras.
Korrespondensen mellan de båda unga måste
naturligtvis under förevarande omständigheter förmedlas af
fru Anna-Lisa och det är därför naturligt att många
af Adolfs bref äro skrifna vid hennes skrifbord.
Därifrån daterar sig redan det första, hvari han tackar Agnes
för det nyss emottagna brefvet.
. . . »Det gjorde mig så godt . . . Jag satt så länge tyst
i vrån — vår vrå — i soffan i sängkammaren, att din mamma
visst trodde att jag fått en hel bok till genomläsning. Men
det skymde för ögonen och jag var rädd att någon skulle
märka det . . . För att vinna tid, bad jag att få skrifva till
dig när och sitter nu vid fönstret där man ser ut öfver Slottet
"ch slätten och bort bland de mångfärgade lofven i Botaniska
trädgården i blanka solskenet . . . Din goda snälla Mamma
sitter bredvid mig och syr linnesöm. Nyss frågade hon mig
om jag såg ledsen ut — hon ville ej själf afgöra a 11
jag verkligen gjorde det. Jag var rädd hon skulle tro att
]ag var bedröfvad, efter att nyss ha mottagit ett
bref från dig! — Men om det såg så ut, så var det
i ndast därför att jag just satt och tänkte på hur underligt
:yst och tomt det ändå är här hemma då du ej är här! . .
I te i förmaket står nu den stora gula jasminen alldeles
öfver-höljd af blommor, som dofta så härligt att jag måste skicka
dig ett par — de behålla väl litet af sin arom tills i morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
