- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
193

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Den blå ringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DKN BI.Å K ING EN

los

«... 1 morgon klockan sex reser jag i morgon så dags
ar jag redan långt ifrån dig — och då du läser detta sitter
|ag hemma — på det fruktade Hönsäter . . . .Midt under brådskan
har jag gripits af en oemotståndlig åtrå att sända dig en
lulhelsning. Ehuru jag eljest afskyr s. k. Souvenirer — ty
jag tycker man bör kunna minnas hvarandra ändå — har
jag nu fått en sådan längtan att det ändå skall finnas något
från mig som får vara nära dig under denna skilsmessa!
— Du ser att jag valt din älsklingsfärg, den himmelsblå. . .»

I det lilla medföljande etuiet ligger en bred, enkel
guldring, tätt besatt med sma turkoser. Under de
närmast följande ären skall den blifva den enda sinnebild
af en oföränderlig trohet som Agnes far bära, till dess
den aflöses af förlofningsringens ännu mer
betydelsefulla evighetssymbol. Dä hon somnar på julafton
ej utan tärar - - har hon Adolfs bref vid sitt hjärta och
hans ring under hufvudkudden men på fingret
kommer den ej, betecknande nog, förr än hon fått hans
första, ångestfullt väntade bref från hemmet.

Själf far han emellertid, sedan han afsändt denna
sista hälsning, söderut i diligensen med alla de muntra
kusinerna, hvilka, under alla de växlande äfventyr på
landsvägar och gästgifvargardar som en sädan resa den
tiden kunde erbjuda, aldrig upphöra att bry honom för
att han blifvit så »fasligt allvarsam» och undra om det
är den nya värdigheten som filosofie kandidat eller
något annat» som vållat denna ledsamma förändring.
I ill sista skjutsstationen närmast hemmet kommer han
i dagningen den 20 december, just som Hönsätersracken,
förspänd med »de stora svarta», svänger in på gården
från motsatta sidan — och redan följande förmiddag
bitter han, ifrig att ej försumma postdagen, vid fönstret
i sitt forna skolpojksrum, högt uppe i den gamla
herr-.jardsbyggningens tredje våning, med utsikt öfver den

Ki — / &olncd/jàngcn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free