Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - »Absencer»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ABSF.XCEK
107
föreställningar sväfva i luften och ej göra sig någon bestämd
idé om dig på förhand . . . Enligt din mors önskan talade jag
också om vår korrespondens. Man sade: ’Ja naturligtvis,
visst ska ni skrifva, det är klart, men bara inte
eclatera förlofningen på postkontoren’... D. v. s. Jag
adresserar väl mina bref till Knut eller Alfred och du låter någon
annan skrifva utanskriften på dina och aktar dig för att på
posten låta dem ana att brefven är från dig ... I afton har
pappa som vanligt setat och läst högt för alla sina barn —
ack. om blott D u vore räknad med i ringen!! — Då skulle också
jag vara med mera helt. Nu får jag ofta förebråelser för
mina absencer och måste ständigt vara uppmärksam på mig
själf för att ej synas alltför förströdd. Men det är en sådan
här af tankar och funderingar som ständigt passerar genom mitt
hufvud att det ej är lätt intressera sig för annat — och framför
allt att ej låta tankar och hjerta dröja hos dig i
sängkammarsoffan. vid ditt piano, i rosenparterren, vid några af de forna
lasaftnarna och mycket, mycket mera sådant!...»
Gamle-grefven — om hvilken det ined skäl kunde
sägas, som en samtida memoarförfattare sagt om en
äldre medlem af släkten, att han med många utmärkta
egenskaper »förenade en god portion af det etourderie
och den uttalighet» (= frispråkighet) »hvarmed hela dess
famille är apanagerad —» hade, som man ser, visat
sig förvånande medgörlig; men denna blandning af
seg opposition i hufvudsak och godmodig, tämligen
inkonsekvent eftergifvenhet i bisaker gjorde ställningen
pa det hela taget endast svårare för hans förstfödde,
och man kan ej förvånas öfver hans »absencer» under
läsningen, hvilken för öfrigt för den litterärt bortskämde
unge Uppsalastudenten torde varit mindre fängslande.
Intet under att hans tankar ofta förirrade sig till Agnes’
piano eller den välkända lilla hörnsoffan — men de
sysslade äfven med mera prosaiska angelägenheter,
framför allt med ett meddelande som hans far nyss gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
