- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
201

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Oroliga tankar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OROJ.IGA TANKAR

201

mera erfaren människokännare än den tjugutreårige
älskaren att det hvarken på Agnes eller hennes föräldrar
verkade sa lugnande som han hoppats. Därtill vittnade
det alltför tydligt om styrkan af de band som fäste
honom vid hemmet — och såväl Erik Gustaf Geijer
som hans hustru voro själfva alltför genomträngda af
släktkärlekens kult och traditioner för att ej inse den
fara som från detta hall hotade deras dotters lycka, pa
samma gäng som denna fara genom arten af fästmannens
meddelanden erhöll ett berättigande som den i deras
ögon knappast skulle ägt om den uppenbarat sig i
sträf-vare och mera despotiska former. Att genom
egensinnigt fasthållande af egna åsikter vålla goda föräldrar
sorg var enligt tidens uppfattning en af de allvarligaste
förseelser hvartill en ung man kunde göra sig skyldig.
Adolf Hamilton kastade i sin okonstlade öppenhjärtighet
ett bjärt ljus öfver förhållanden som ej kunde annat
än ge anledning till allvarlig hjärterannsakning och många
bekymrade öfverläggningar i det Geijerska hemmet. Allt
hade varit vida enklare om den unge fästmannen af de
sina mötts med kyla, stränghet och förebråelser; men
inför denna allt förlåtande ömhet, som dock ej minskade
sorgen öfver »en stor dårskap», kände man sig, huru
medveten man än var om att hafva handlat efter bästa
förstånd och samvete, nästan brottslig. Pa Adolfs kärlek
kunde ingen tvifla; men det sved dock i hjärtat då
man, trots allt, tvangs att inse att det ej var
professorshemmet i Uppsala, där han som en älskad son med
sin friska unga närvaro spridt ljus och glädje, utan
denna främmande värld, med dess många nästan fientliga
element, som han genom födsel, barndomsminnen och
tusen starkt verkande traditioner verkligen tillhörde. Fru
Anna-I.jsa fällde »många heta tårar» och äfven Geijer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free