Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Hönsäter och Ransäter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖNSÄTER OCH RANSÄTER
200
skola smälta bort inför den första blicken ur hennes
själfulla »förgätmigej-ögon» ...
Långt kan han ej skrifva till svar, som han längtar
att göra, ty huset är fullt af gäster och värre blir det...
I eftermiddag komma ytterligare omkring tjugu
släktingar, Hamiltonar och Hofstenar, och i morgon bli vi
femtio till middag», — berättar han. Ännu medan han
skrifver kommer Gamle-grefven själf upp och ber honom
rida till granngårdarna för att höra h u r u många som
vilja komma därifrån mindre än ett dussin får det
inte bli, men gärna fler. Hönsäters salonger rymma
mycket folk och »ju fler, ju muntrare...» Adolf måste
tvärt afsluta sitt bref, ty hästen står redan för dörren .. .
Den brådska hvaraf detta bref bär alltför tydliga spår
ger dig bästa begreppet om lifvet här —» slutar han.
Så pågår det utan rast eller ro öfver Trettonhelg
och Tjugondag och ännu ett stycke frampå Nyåret. Hvar
middag dukas det långa bordet för fyrtio eller femtio
personer i den stora matsalen på nedra botten och hvar
kväll tändas alla kronor uppe i sällskapsrummen,
spelborden sättas fram för de gamla herrarnas räkning och
alla de glada och vackra kusinerna skämta och skratta,
dansa och musicera, »gömma ringen» eller »sitta på
understol» så att munterheten genljuder genom hela huset.
Adolf beskrifver, så fort han kan stjäla sig till ett
ögonblicks ensamhet, allt för sin hjärtans kär långt uppe
i Uppsala — brefven läsas med andlöst intresse i det
gamla huset vid Carolinaparken och Geijer tycker sig
få en liflig påminnelse om de forna glada jularna i
Ransätersdalen, då »en talrik ungdom, stundom i
kol-■^krindor», med honom själf i spetsen, for omkring till
de många gästfria granngårdarna och fyllde hela bygden
med skratt och sång. Namnen och omgifningarna äro
H- — l xolncdtjungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
