- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
230

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Carl XIV Johans död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230

CARL XIV JOHANS DÖD

Fyra dagar senare, den 8 mars, hade den gamle
Carl XIV Johan slutat sin långa regering, och med
all den fart som tagelpiskor och sporrar kunde
åstadkomma förde postkärror och kurirer dödsbudet ut öfver
landet, där det i slott och koja mottogs med känsla
af att ett politiskt tidehvarf stigit i grafven och att en
ny tid — ännu okänd till sitt skaplynne — stod för
dörren. Denna känsla finner också uttryck i det bref
som Anna-Lisa Geijer, med handen ännu darrande af
den första sinnesrörelsen, genast efter dödsbudets
emottagande skref till Malla Silfverstolpe.

». . . Så är det nu slut! — Mina tårar flyta för den
store Gamle och allt hvad Han för Sverige varit. En stor
man var han med alla fel . . . Jag kan ej skilja mina tankar
från Oscar I! Hur underligt att tänka sig honom som Kung,
sedan man så länge vant sig att betrakta honom nästan helt
och hållet som privatperson. Himmelens Gud gifve honom
all den lycka hans Goda Vilja förtjänar! — Det är en
vigtig stund detta, en betydelsefull tid med sina skuggor
och dagrar. Mot de sednare är det en skyldighet att nu
vända sina blickar — bedja Gud om Ljusets framgång —
och hoppas! — Jag märker ibland med undran att jag,
med all min fallenhet för mélancolie, dock i mycket är mera
optimiste än många med gladare lynne och lifligare
temperament. Jag läste nyss igenom ett äldre bref från Landsh.
Järta, där han af den händelse som nu verkeligen inträffat
spår all möjlig olycka och förvirring för landet. Det var
skrifvet midt under värsta missbelåtenheten med
Litteraturbladet, Geijers Riksdagsverksamhet m. m. Vid dess läsning
föll mig så bjärt i hågen huru Järta, tillika med andra Geijers
vänner, den tiden trodde sig i hans handlingssätt se, ej blott
en missledd uppfattning af tidens kraf, utan äfven ett
lycksökeri gent öfver den blifvande regent en
hvars goda vilja visst ej betviflades, men om hvars svaghet
och brist på karaktär man den tiden här öppet och ständigt
talade. — Nu ha vi kommit till den stund då alla gåtor skola
lösas och alla hjärtans tankar uppenbaras! — Den tiden sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free