Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Lilla Schröder gråter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LILLA SCHRÖDER GRÅTER 231
jag ofta, då man här, just för att dess mer upphöja den
Gamle, ständigt sökte nedsätta den Unge: — ’Få se —
om jag lefver den gång den senare bestiger tronen — om
de lojala här i Upsala ej då också skola göra sig skyldiga
till ett affall. — Just för att förblifva 1 o j a 1 al’
Säkerligen stundar här nya lider —!»
Man ser hur lätt de gamla såren ännu hade för att
bryta upp och blöda.
Att en yngre generation såg den timade
regementsförändringen med mindre allvarliga ögon, var naturligt.
1 det bref som Agnes Geijer samtidigt skrifver till sin
fästman, ge sig de mest växlande stämningar uttryck.
Som vanligt är hon färdig att snyfta och le i samma
andedrag.
». . . Att den gode gamle Kungen verkligen fått gå till
ro!... Man kan ju ej säga annat än Gud vare lof! —
Men fastän jag personligen ej var det ringaste ’linierad’ med
honom, som Nordenfelts betjent brukar säga, så måste jag
bekänna att jag, då dödsbudet kom, en stund kände riktig
verklig sorg och fällde många tårar. — Jag säger med
flit en stund — ty då lilla Schröder strax därpå kom
traskande, bitterligen gråtande och bedröflig, var det slut med
min sorg. Han blef kvar här till middag samma dag som
’Hiobsposten’ (som han kallade den) kom och det föreföll
mig som om han i sin omätliga förkrosselse t. o. m. tyckte
illa vara att vi hade k u 1 ö r t m a t och sneglade ogillande på
rödbetorna till steken, som lågo där lika röda och förnöjda
som om någon Carl XIV Johan aldrig funnits till, än mindre
nyss aflidit. Skulle loyautén verkligen behöfva sträcka sig
anda därhän att man i sin djupa sorg till på köpet måste
lefva på bara idel palt och hafresoppa, så är jag rädd jag gjorde
uppror . . . Om måndag skola studenterna upp på Carolinasalen
och svära tro och huldhetsed. Pappa som Rektor skall hålla
tal till dem — den som finge vara med om det, ändå!...»
Några dagar senare omtalar hon att Geijer haft ett
synnerligen både »beskt och surt» bref från »gubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
