- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
254

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - På paradbädd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254 PÅ PARADBÄDD

jag nästan väntade att han skulle göra korstecknet — — »B
e-vare oss Gud! — — På Den sitter Ingen!!’... Jag
framkastade en förmodan att den nådiga hästen väl måste
vara iförd sorgdrägt, med svarta pantalonger och långhalsduk.
Härpå svarade han blott med en smärtfull och förebrående
blick — han hade inga ord för sina känslor längre . . . Ack!
— det är nog synd att retas med honom, stackars lilla
beskedlige gubbe — men hvem kan hjälpa det?...»

Lilla Schröder var emellertid icke långsint och kort
därefter kan Agnes meddela att han åter varit uppe hos
dem för att beskrifva ett Stockholmsbesök — »full af
förnäma nyheter och dessutom som vanligt med fickorna
fulla af fikon, äpplen och russin, som han bjuder mamma
och mig och påstår vara från den kungliga taffeln...
Vi tro allt att han narras en smula, men
äpplena smaka lika bra för det...»

I midten af april hade förberedelserna ändtligen
nått så långt att ett troget och nyfiket folk kunde hugnas
med åsynen af den för mer än en månad sedan aflidne
gamle monarkens jordiska kvarlefvor, omgifna af allt
hvad jordisk prakt och glans, silfverfransar,
sammets-draperier och oräkneliga vaxljus kunde åstadkomma för
att öfverskyla förgängelsens hemska verklighet. Agnes
skrifver till sin fästman att hon aldrig kan tänka sig
att han skall vilja bevista denna »ohyggliga» förevisning,
men den nittonde april erkänner han icke dess mindre
att han verkligen gjort ett försök, men funnit trängseln
och värmen så olidlig att han flytt med oförrättadt
ärende ... »Mer än sjuttio galoscher hittades den kvällen
i hoftrapporna»... Hela staden är i rörelse och hvar
man går, tidigt eller sent, på gator, torg eller gränder,
hör man ej talas om annat. Själf har han med egna
öron förnummit följande karaktäristiska röster ur de
djupa leden, som han återger till uppbyggelse för Agnes:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free