Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Begrafningsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEGRAFXINGSDAGEX
Adolf berättar vidare att han, efter åskådande af
begrafningsprocessionen, som »egentligen ej beredde
honom minsta nöje», tog skadan igen genom att äta
middag på Blå Porten tillsammans med Knut Geijer,
Uno Troili och Fredrik Dahlgren — en föga sorgsen
trio i hvars sällskap stämningen väl knappast torde varit
i full öfverensstämmelse med »den tid som åt
saknaden offentligen blifvit helgad», isynnerhet
som vädret varit »alldeles gudomligt» och man senare
på eftermiddagen, efter att ytterligare hafva påträffat de
lefnadsglada vännerna Lindblad, Sack och Falkenholm,
tillsammans gjort en härlig promenad utåt Djurgården
och plockat de första vårblommorna — »Kråklök och
Draba Verna —» just som solen sjönk öfver Stockholm
och klockorna förkunnade att den oändliga ceremonien
i Riddarholmskyrkan verkligen var afslutad och
processionen började anträda sitt långsamma återtåg. Det är
att hoppas att lilla Schröder aldrig fick veta på hvad
sätt hans afgudade Geijers son, systerson, blifvande mäg
och systerdotters fästman tillbragt aftonen på denna den
officiella sorgens högtidsdag, ty denna ungdomliga brist
på pietet skulle kunnat grumla till och med den glädje
hvarmed han säkert genom alla instanser följt en så
fullkomligt tillfredsställande ceremoni.
För att ge någon föreställning om de anordningar som
vid detta tillfälle, enligt dagspressen, beredde alla »ädla
sinnen» en »vemodig fägnad», tillåter jag mig några citat
ur just det nummer af tidens elegantaste
fruntimmerstidskrift — den tidens »Idun», Friherre Boyes »Magasin
för Konst, Nyheter och Moder» — hvari Eva Hamilton
i sin landtliga ensamhet med djupt intresse läste
skildringen såväl af själfva ceremonien som af
Riddarholms-kyrkans dekorationer, för hvilka Adolf »alldeles för
knapphändigt» redogjort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
