Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - En smärtsam erfarenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN’ SMÄRTSAM ERFARENHET
205
dande ord, sågo väl de flesta af de ynglingar som nu
©själfständigt och oreflekterande följde dagsopinionens
ström, egentligen endast en traditionell storhet, hvars
popularitet ej hade den personliga tillgifvenhetens grund.
Geijer fick nu smaka en af lifvets vemodigaste och mest
öfverraskande erfarenheter: — den, då man, med hjärtat
ännu fullt af ungdomsvärme och lågande för ungdomens
ideal, upptäcker att man själf icke längre är förstådd
af den ungdom man så väl förstår och så ömt älskar.
Det var nog icke så litet af detta vemod som låg till
grund för den »retlighet» hvarför man beskyllt Geijer
vid detta tillfälle — liksom det ligger mycket af den
tanklösa, om ock omedvetna grymhet hvarmed människor
ständigt bedöma hvarandras handlingar utan kännedom
om orsaker och bevekelsegrunder, i det myckna talet
om den oförklarliga och onödiga häftighet, despotism,
öfversitteri m. m. som han under sina förhandlingar
med de unge »skandinavernas» ledande män skulle
ådagalagt. Att han i tillfällig uppbrusning sagt ett och annat
som kunnat vara osagdt kan väl ej förnekas; men med
en öfveransträngd, af många stridiga åligganden jäktad
människa, medveten om att i tysthet med den största
personliga uppoffring hafva fullgjort en svår plikt och
endast från alla håll hafva mötts af otack och
missförstånd, får man väl ej räkna så noga. Godhet och
tolerans voro så öfvervägande karaktärsdrag hos Geijer att
en liten förlöpning af denna art knappast behöft bevaras
àt eftervärlden, ehuru den vikt man tillmätt densamma
å andra sidan visar huru mycket man i den vägen ansåg
sig äga rätt att vänta af honom. Att hvad han nu
upplefde skulle gripa honom djupt, bör icke förundra
— det träffade honom på hans ömtåligaste punkt,
kärleken och förtroendet till ungdomen, dess högsinthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
