Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Stormiga dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORMIGA DAGAR
267
». . . Stormigt har det dessa dagar varit, både ute i naturen
och i människornas sinnen. Det gick väl an, så länge man
kunde gå ut bland knoppande trän och spirande gräs och för
en stund glömma att det fans någon Skandinavisk idé och
några ondsinta studenter i världen. .. Men då det blåser,
regnar och snöar hela dagar, Aftonbladet är fullt af ovett och
man oupphörligt måste sitta inne vid sin båge och sv på en
ledsam lysningspresent, då kan jag inte neka att lifvet förefaller
rätt dystert . . . Hela Upsala och alla Upsaliensare äro i mitt
tycke lika odrägliga — både de som äro onda på pappa och de
som hålla med honom. Ty de sistnämnda ha nu kommit
öfverens att som bevis för deras gillande af hans
uppförande i denna sak slå sig tillsammans och välja honom
till riksdagsman. Just en vacker belöning!! Skola de nu rent
af slita ut och göra kol på honom vid den gamla dumma
tråkiga riksdagen också!... Detta Skandinaviska bråk har
tagit förskräckligt på honom, fastän han själf ej vill
låtsa om det... Ack! — Hur gerna, gerna skulle jag inte
skänka honom några år af mitt lif (fastän det ju
egentligen tillhör dig!) — om ban bara innan ålderdomen
finge använda den till hvad som väl vore af tusen gånger större
betydelse både för honom och andra än all världens riksdagar
och allt dumt unionsbråk: — Hans Historia!! — Nu
slites han ju beständigt hit och dit, får aldrig någon ro —
och Svea Rikes Häfder ligga ofullbordade!...
Det var ej min mening att bara skrifva klagovisor till dig
i dag, min egen vän . . . men pappa och hans frid och ro ligga
mig så ömt om hjärtat. Det är ett riktigt qval att se honom
så utan all egen förskyllan indragen i så mycken onödig strid,
som verkligentar på honom — då hans lif och krafter
ju äro så oändligt dyrbara!...»
♦
Den minnesvärda och mycket omskrifna förmiddag
då Geijer »till ett slags enskildt rektorsförhör» kallade
till sig de fem kommitterade för den danska resan, P. J.
Peterson, Fredrik Afzelius, Bernard Elis Malmström, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
