Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Det enda ankaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
DET ENDA ANKARET
trädgården, ber honom skaffa blomsterfrön, reseda,
löf-kojor och penséer, för drifbänken, och utbrister till
slut:
». . . Hvad det måtte vara härligt att vara trädgårdsmästare
— det skulle jag vilja bli om jag vore karl! — Ack, jag
känner en liten hvit trädgårdsmästarebostad, som ligger vid en
sjö med stora, stora hängbjörkar på alla sidor* — där tycker
jag det vore den största lycka att få vara trädgårdsmästarfru,
n. b. om d u vore trädgårdsmästaren. Men härtill är tyvärr
ingen utsigt; den lilla hvita byggningen får förbli ett luftslott
och jag är nöjd med dig hur som helst — byggningen
må ha hvad färg den vill — och med eller utan
hängbjörkar ! . . .»
Brefvet nådde den unge fästmannen i en mer än
vanligt nedstämd stund. Han svarar genast att också
han tyckt det vara en evighet sedan han hörde af henne
- »icke just en evighet af lugn och lycka utan snarare
motsatsen»; men hennes bref kom som en solstråle på
en mulen dag — »jag erkänner att jag tryckte det till
mina läppar och tyckte att min lilla trädgårdsmästarinna
är mig en guds gåfva...» Och han fortsätter:
». . . I morgon kommer den första ångbåten från
Upsala. När kommer du? — I slutet af Maj, säger din
pappa. Det blir bra långt. Du kan väl allt komma förr? —
Jag längtar så gränslöst efter dig. . . Men du behöfver ej —
hör du — du får ej bli ängslig öfver hvad jag nyss sade
om att jag ej varit lugn och glad. Du behöfver det ej,
ty du är alltid min största glädje, och du får det ej, ty
det vore min största sorg om jag vållade dig bekymmer.
Och en fast tro på en lycklig framtid med dig är det enda
ankare som håller mig fast på den ström där jag nu drifver
och drifver utan att rätt veta hvar jag skall hamna. Men
* Vid Björneborg, kammarherre Nordenfelts egendom, där
Agnes som ung flicka tillbragt sina lyckligaste dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
