- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
285

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Profetiska ord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PROFETISKA ORD

285

ack, hvad jag längtar att få tala med dig! — Det är så
mycket som jag ville skrifva men icke kan — Du kära älskade
lilla vän — om jag blott kunde som jag ville, göra allt
godt och varmt och ljust för dig!...»

Det öfriga af brefvet är upptaget af skildringar ur
sällskapslifvet, afsedda att roa Agnes — men man märker
att tankarna äro upptagna af annat. Då han skref detta
bref hade Adolf Hamilton i själfva verket kort förut
afsändt ett annat till sin far, på hvilket han med orolig
spänning väntade svar. Men i den stämning hvari han
befann sig blef den ökade lättheten att komma till
Uppsala en oemotståndlig frestelse. Han reste dit på
några dagar — just vid den tid då den »Skandinaviska
oron» var på sin höjd — och i det bref han genast
efter återkomsten från Stockholm afsände skrifver han
att han efter samvaron med sin trolofvade och hennes
föräldrar känt sig så »styrkt och lugnad» att han väl
insåg att han ej på bättre sätt kunnat bekämpa »den
oro och ängslan som på sista tiden nästan velat
öfverväldiga honom». Med Geijer — »din gode, käre,
oförliknelige pappa» — hade han haft ett långt samtal, som
gjort honom oändligt godt. Geijer hade sagt honom
många »uppmuntrande, visa och styrkande» ord och
framför allt uttalat en fast tro på hans förmåga att
med manlig kraft och ihärdighet bryta sig en väg i
lifvet, hvilken bana som än måtte blifva hans. »Då jag,»
tillägger han, »vant mig vid att rentaf betrakta din Fars
ord som profetiska, så gjorde detta mig rätt
hoppfull och lycklig.»

Men ett svårare prof återstod att genomgå. Kort
därefter berättar han att han haft glädjen träffa sin
bror Hugo, nyss återkommen efter att hafva åtföljt general
Löwenhjelm på dennes beskickning till Paris för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free