Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Adolfs förbrytelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
ADOLFS FÖRBRYTELSE
notificera Carl XIV Johans död och för öfrigt »glad och
hurtig som alltid». Bröderna följas åt på teatern för
att se Barberaren och han redogör utförligt för sina
intryck därifrån, berättar åtskilliga Stockholmsnyheter,
men afbryter plötsligt:
». . . Men hvarför skall jag skrifva om allt detta då jag
ej tänker därpå — knappast tänkte därpå ens då jag i går
afton satt på teatern? Hvad rör oss allt detta! — Hvad
jag tänkte på, hvaraf hela mitt sinne var uppfylldt, var något
helt annat, som rör oss mycket närmare, som rör allt hvad
jag har kärt. — Det är emedan jag velat skjuta det ifrån
mig — emedan jag ville skrifva ett bref som kunde göra dig
glädje och åtminstone bespara dig all sorg, som jag försökt
tala om så mycket annat. Men jag har ju en gång lofvat
dig att alltid vara fullt uppriktig mot dig — du sade att du
ville vara viss att jag aldrig dolde något för dig! Och hittills
har jag ej heller någonsin ångrat att jag ej låtit dig vara
okunnig om något som tryckt mig — du är så god, du
tillräknar mig ej hvad jag mot min vilja brutit . . .»
En stor bläckfläck visar att den ungdomliga handen
darrat och orden äro knappast läsliga. Han fortsätter:
»...Hvad jag brutit — ja, det är att jag, då jag
begärde din hand, verkligen trodde att min Far gifvit sitt
samtycke därtill, ehuru han helst önskade att jag skulle dröja
till dess jag tagit min examen. I den tron sade jag dina
Föräldrar att de minas samtycke blott berodde på ett par
månader förr eller senare, hvilket ju på det hela kunde vara
likgiltigt ... Hur kunde jag tänka mig att min Far verkligen
med detta svar endast åsyftade ett uppskof — att vinna
tid — att det verkligen aldrig varit hans afsigt att på allvar
gifva sitt samtycke!... Misskänn honom ej därför, min Agnes
— han har nog menat väl med mig, han har gjort
hvad han ansåg vara rätt, ehuru han därvid handlat enligt
principer fullkomligt olika mina egna. — Jag har egentligen
aldrig rätt kunnat fatta anledningen till min Fars stora missnöje.
Jag tyckte att, om han blott var uppbragt öfver att jag förlofvat
mig med dig ett par månader innan jag i alla fall med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
