Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - »För hvad?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
»FÖR HVAD?»
». .. Hur skall jag tacka dig, min egen älskade, för den
uppriktighet hvarmed du säger mig allt! — Om det gör mig
ondt att veta mig vara orsaken till din Fars missnöje, så gör
det mig tusen gånger mera godt att se dig ha så mycket
förtroende till mig, att du ej af missförstådd ömhet skyr att
säga mig sanningen. En sådan feghet att se sanningen i
ögonen kan leda till mycket mera smärta än sanningen själf,
den må vara hur bitter som hälst. Du ber att jag skall förlåta
dig. För hvad? — För din uppriktighet? Eller för deri
sorg du tror dig förorsaka mig? — Din uppriktighet — det
är ju den som är min största glädje, alltså kan jag ju inte
anse den som ett fel. Och om det förhållande hvari jag står
till dina föräldrar vållar mig smärta, så hoppas jag dock till
Gud att allt skall ljusna för oss en gång!... Jag tror nästan
att jag med ett slags misstroende skulle ringakta en lycka
som ej blifvit köpt med något lidande. Ty lyckan — och
i synnerhet giftermålslyckan — tycker jag mig så ofta
ha funnit — måste antingen först köpas eller senare
dyrt betalas — och då är det tusen gånger bättre att i
början på sätt och vis köpa sig rättigheten, för att sedan
bli dess lyckligare ... Så länge du ej tröttnar att strida för
m i n skull, så länge bär jag så gärna hvad det än vara
må för d i n skull . . . Måtte du bara aldrig komma att tänka
hvad jag själf så många gånger ej kan undgå att känna: ’om j a g
ej vore, hade det kanske varit bättre för honom!’ — Ty att
vara ett ’O m’ i din väg, det vore ändå för mig den svåraste
sorgen I .. .»
Innan Adolf svarar har han hunnit fatta ett stort
beslut och taga ett för hela hans lif afgörande steg.
Men innan han meddelar henne detta tackar han med
öm rörelse för hennes bref, som han med så mycken
oro väntat och som gifvit honom så mycket mer än
han vågat hoppas... »Men, Gud vare lof, jag får allt
mera skäl att aldrig misströsta om ditt mod och din
oändliga godhet!»... Själf har han emellertid, berättar
han, »under dessa dagar kommit till ett lugn, för hvilket
jag icke nog kan tacka Gud»... Under långa, förtroliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
