- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
290

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - En kraftig vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200

EK KRAFTIG VILJA

verksamhetsfält — och jag är af samma åsigt som
Wallenstein, som sade sig kunna sätta opp en armé på
hundratusen man, men icke mindre... En stor egendom
kräfver mycket arbete, men den betalar det också. . . Och så
snart jag kommit så pass i ordning att jag ser att det b ä r
s i g, då reser jag till Upsala, — och så gifta vi oss. Oir.
vi också inte få råd till en hel hop grannlåter som m a n
kan vara af med, så är jag viss att vi ändå i all
hemlighet skola få ett litet Arkadien, med ’kalfvar, får och
fölungar’, som du ju svärmar för, och mycket annat, som skulle
fröjda oss båda oändligt — och säkerligen skulle vi lefva ett
både nyttigt och lyckligt lif. Jag är ej rädd att du, min
kära lilla trofasta vän, skulle leds vid ett sådant lif, och
än mindre fruktar jag för mig själf. . . Men jag är ej långt
kommen ännu. Blott till orden. En kraftig vilja lär ju dock
förmå mycket, säges det — och en kraftig vilja är endast
den som verkligen vet hvad den eftersträfvar. Jag är beredd
för många motsägelser och svåra hinder; men det går nog
till slut. Shakespeares ord: ’Woe does the heavier
s i t, w h e 11 it is f a i n 11 y börne’ är en sanning som jag
i dessa dagar pröfvat. Ännu för få dagar sedan kände jag
världen rätt tung; men nu, sedan jag fattat mitt beslut och
föresatt mig att vara vid godt mod, är jag förunderligt lugn
och glad . . . Inte får du anse dig vara ett ’O m’ i min
väg, min Agnes! — Tänk i stället att det just är genom
mitt förhållande till d i g som jag blifvit manad till verksamhet,
då jag kanske eljest, som så mången annan, till slut försjunkit
i gagnlös sysslolöshet och funnit mig nöjd därmed — det är
först och främst min kärlek till dig, som också nu ger mig
mod och kraft att trotsa alla motgångar . . .!»

Och Agnes svarar med omgående: —

. . . »Tack, tusen, tusen gånger tack för ditt kära bref, det
bästa läkemedlet för all sorg och oro. Jag har läst och
åter läst det, och för hvar gång känt mig bättre och lugnare . ..
Skulle jag ej vara nöjd och glad, då d u, som bär tyngsta
bördan, är det! — Hur kan jag någonsin vara nog
tacksam för Guds godhet, som gifvit mig en sådan Vän som
du? — Vill Han blott skänka mig styrka, nog finnes viljan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free